Studenter berättar

Hej Linnéa! Varför valde du att läsa idéhistoria?

– Jag snöade in på idéhistoria eftersom att jag var intresserad av processerna som för fram tankar och idéer, och som egentligen skapar vår verklighet och värld idag. Historia, alltså ”ren” historia, är också väldigt intressant. Men idéhistoria utforskar tankeströmningar på ett annat sätt – och det var jag jätteintresserad av.

Vad var det bästa med idéhistoria?

– Det bästa var hur mycket jag lärde mig: om mig själv, om världen som den ser ut idag, om världen som den har varit. Man blir väldigt allmänbildad av idéhistoria. Och det är lätt att applicera det sedan på livet efter universitetet. Man brukar prata om ”universitetsbubblan”, men just idéhistoria kan man använda i den ”verkliga världen”, alltså utanför universitetet. Till exempel, jag studerade mycket på olika diskurser — helt enkelt hur vi formar var värld genom hur vi pratar och skriver om den — och jag har verkligen sett hur jag kan använda de diskursteorierna utanför universitetet också. Jag jobbar inom marknadsföring, och där använder jag det jag lärt mig om hur man analyserar diskurser för att förstå hur folk tänker och hur de pratar, och för att veta hur man ska kommunicera effektivt med olika målgrupper.

Vad var den största utmaningen med idéhistoria?

– När jag skrev PM och uppsatser vad det alltid svårt för mig att avgränsa. Det är lätt att man vill göra allting, så det vår svårt att bestämma mig för en relativt liten fråga, som hjälper att förstå de större frågorna. Annars ville jag skriva en uppsats om något stort som ”vad är frihet?” – men det går ju inte! Det fick jag hjälp med från lärare och uppsatshandledare förstås.

Kan du beskriva en dag i ditt liv som idéhistoriastudent?

– De första två åren: väldigt turbulent! Sömnsnittet var inte jättehögt kan man säga. Plugga, Norrlands [nation], hem, vakna tidigt för en föreläsning, du vet. Men efter att jag kom in i någon form av lunk så blev det annorlunda: Gå upp, gå till ett av universitetshusen, träffa kompisar och sitta och plugga tillsammans, kanske gå till en pub på kvällen. Det blev lite mer som ett jobb, på ett skönt sätt. Vi var ett gäng som satt ofta på historiska institutionen – det gällde att gå upp tidigt för att få de bästa platserna! Och där kunde vi diskutera och hjälpa varandra. En typisk dag var alltså: studiekamrater, böcker och kaffe. De tre grejer kan sammanfatta min studietid! Det var en härlig tid, som jag kan sakna nu.

Hur gick övergången från idéhistoria till arbetslivet?

– Jag började med att söka jobb där jag kunde skriva, för det kunde jag alltid säga att jag hade gjort under utbildningen, och kunde visa bra bevis på det. Så jag fick en tjänst som webbredaktör, och sedan tog den erfarenheten och hoppade vidare till att bli en SEO-journalist [”search engine optimization” – de som ser till att texter hamnar högt när folk söker på nätet]. Och eftersom SEO är en form av marknadsföring, kom jag in i den världen. Jag skapade ett eget företag där jag frilansade som journalist och med marknadsföring, och sedan såg ett företag vad jag hade gjort och ville anställa mig. Så nu jobbar jag som marknadsföringsansvarig (marketing manager) för ett grönteknikföretag i Stockholm.

Vad är värdet av din idéhistorieutbildning i ditt arbetsliv?

– Jag upplever positiva effekter av min utbildning i mitt yrkesliv. Det finns ingen annan utbildning man blir så allmänbildad av. Och allmänbildning är en så underskattad egenskap, tycker jag: den är jätteviktig! Med allmänbildning är det lättare att läsa nyheter, det är lättare att lyssna på andras åsikter och världsbilder, det är lättare att förstå hur saker fungerar -- det är lättare att ta sig igenom livet, helt enkelt, och att uppleva det, och inte bara gå på det som står överallt.

– Man ska vara medveten om att idéhistoria inte är en yrkesutbildning. Det kan vara lite svårt att förklara för folk ibland. Men å andra sidan: utan utbildningen hade inte jag klarat mig alls lika bra som jag har gjort. Det är främst genom mitt skrivande som jag har lyckats komma dit jag har hamnat idag. Och att skriva väl, att kunna analysera något i detalj i en lång text, eller komma snabbt till poängen i en kort text: det är ju precis det jag lärde mig under utbildningen. Att kunna argumentera för sin sak i möten är också jättevärdefullt, och det fick jag mycket från seminarierna. Jag tycker att det var en jättebra utbildning. Vi behöver fler klassiskt utbildade ute i arbetslivet!

Hej Erik! Varför valde du att läsa idéhistoria?

Jag var ju intresserad av hur olika idéer har sett ut över tid, hur tankar har förändrats och hur de har påverkat världen vi lever i nu, på ett djupare plan. Och så var jag intresserad av nyare historia, 1900-talet. Vi läste Foucault, om fängelsets historia, och det var något som gjort mig väldigt intresserad. Det var så jag kom igång med idéhistoria, när jag började läsa mycket om Foucault.

Vad var det bästa med idéhistoria?

Det bästa var att det var väldigt mycket frihet i diskussionerna, om hur man tolkade idéer och tankar. Det fick man att verkligen vilja bli engagerad i innehållet vi läste om: för att man själv kunde göra en tolkning av hur saker och ting kommit till. I grund och botten handlade det om människan, hur den beter sig och hur den tänker, och där fanns det något som man själv, som människa, kan finna ett intresse i men också identifiera sig själv med.

Vad var den största utmaningen med idéhistoria?

– Man måste komma nästan bort från sin världsbild, hur vi ser på saker idag, och försöka tolka saker och ting utifrån perspektivet man kunde haft då. Jag ser världen på det här sättet, eftersom jag är född i modern tid, men hur såg de på det då? Man lär sig att försöka se som den personen, som ar född på medeltiden eller antiken eller så. Det var en stor utmaning.

Beskriv en dag i ditt liv som idéhistoriastudent.

– Jag var aktiv i olika nationer. Jag jobbade ibland på puben och så jobbade jag på olika nationstidningar. Många studietimmar gick åt att sitta på biblioteken eller någon tyst hörn på Engelska parken och plugga, och att träffa studiekamrater och sätta sig tillsammans och dra igenom olika argument inför seminarier. Vi hade diskussioner om saker man inte förstod, eller så ville vi testa idéer på varandra, se om andra hade tolkat saker på samma sätt. Och sedan en hel del läsa och skriva hemma också. Jag var väl mycket en nattuggla, så min bästa tid att sitta och skriva var på nätterna!

Vad är värdet av din idéhistorieutbildning i ditt arbetsliv?

– Något jag är tacksam för med just idéhistoria i mitt yrkesliv idag är den kunnigheten man får av att läsa och förstå vetenskapliga texter av olika slag. Inte riktigt så många jag har jobbat med har den insikten och färdigheten: om hur man bryter ner en text, och hur man jämför flera studier. I marknadsföring handlar det ofta om att utvärdera olika studier där man ska förstå konsumentbeteende och då är det bra att kunna gå tillbaka och säga: OK, hur var den här studien genomförd, vad hade de för typ av verktyg och teori? Och så ser man att det är bristande ibland. Marknadsföring är ju trots allt ett medel att kommunicera idéer och känslor med i form av produkter, men dessa tankar måste vara fästa i någon existerande andemening annars är de värdelösa. Och där tror jag verkligen idéhistora har hjälpt mig analysera och se trender i dagens samhälle.

Du har läst A-, B- och C-kursen i idéhistoria. Varför då?

– För att det är så otroligt roligt! Inget annat ämne har känts lika utmanande, stimulerande och intressant som idéhistoria. A-kursen var min första universitetskurs och jag hade vid det laget ingen aning om vad jag ville ta en kandidat i, men det visade sig ganska snabbt att det var precis det jag ville läsa. A-kursen är fantastisk som introduktion till idéhistoria i sig, men också en kurs som många kan ha glädje av inför studier i helt andra ämnen. B- och C-kursen rekommenderar jag verkligen för de som vill få utrymme för fördjupning och smalna av det väldigt breda ämne som idéhistoria är.

Vad gör du nu?

– Just nu bor jag kvar i Manchester efter mitt utbytesår vid University of Manchester. Jag jobbar i en bokaffär, pausar från studier och läser ikapp alla de böcker jag inte hann med under mina tre universitetsår.

Hur tycker du att de idéhistoriska studierna i Uppsala står sig i en internationell jämförelse?

– Fantastiskt bra – i jämförelse med kurser jag läste här i England så upplevde jag att speciellt seminarierna i Uppsala höll en mycket hög nivå. Ända från A-kursen var både diskussioner och textmaterial utmanande och ställde krav på dels förberedelser, men också deltagande. Vi gick in på djupet på ett helt annat sätt och det jag idag kan om textanalys, kritiskt tänkande och argumentation har jag helt och hållet fått från mina tre terminer idéhistoria.

Hur ser framtiden ut för dig?

– Om allt går som det ska så blir det en master i idéhistoria nästa höst! Har redan nu börjat sakna att studera även om jag var helt slut i juni och drömde om ledighet.

Intervjun gjordes av Maja Bondestam.