Ylva Söderfeldt

Intervju med Ylva Söderfeldt, föreståndare för Centrum för medicinsk humaniora. Maria Björkman ställde frågorna.

Varför är medicinsk humaniora så viktig, anser du?

Min utgångspunkt är att medicin inte är en ren naturvetenskap, utan att medicinen som vetenskap och praktik överlappar de naturvetenskapliga, samhällsvetenskapliga och humanistiska områdena. Därför är det centralt att spegla detta i forskning och utbildning. Samtidigt är det så att just medicinen som kunskapskultur och system kommit att få en mycket framskjuten position i vårt samhälle och kultur, vilket gör det extra angeläget med humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning om den, så att vi bättre kan förstå en av de mest tongivande vetenskaperna och centrala verksamheterna i samhället.

Vilka är, enligt dig, de viktigaste utmaningarna vi som samhälle står inför som medicinsk humaniora kan bidra till att hitta lösningar på?

Jag skulle tro att det gäller jämlikhet, både här i vårt lokala och nationella sammanhang och globalt. Vi har i nuläget en situation där medicinen å ena sidan i snabb takt producerar nya extremt avancerade lösningar på vissa områden, samtidigt som sådant som vi haft tillgång till i många generationer vid det här laget fortfarande inte är tillgängligt för många. Vi ser också att social ojämlikhet motsvaras av ojämlikhet i hälsa i mycket hög grad – inte minst under pandemin har det blivit tydligt. För att hitta lösningar på de stora hälsoutmaningarna kan vi inte begränsa oss till enbart laboratorier och kliniker, utan vi måste betrakta hela samhället.

Erika Sigvardsdotter

Jag är koordinator för Centrum för medicinsk humaniora. Jag är spindeln i nätet för en stor del av vår verksamhet, så som forskarskolan i medicinsk humaniora (länk till ny sida), och publika evenemang. En stor del av vår verksamhet har syftet att främja tvärvetenskapliga samarbeten mellan forskare inom fälten medicin, farmaci, omsorg, humaniora och samhällsvetenskap, och vi arbetar mycket med att bygga och utveckla nätverk, arrangera evenemang där forskare från olika discipliner kan mötas.

Jag disputerade i kulturgeografi 2012 på en avhandling om papperslösa personers situation och position i Sverige, där bland annat relationen till det offentliga undersöktes utifrån papperslösas rätt till vård, och erfarenheter av att söka vård. Sedan dess har jag arbetat tvärvetenskapligt i gränslandet mellan samhällsvetenskap och hälsovetenskapliga frågor, dels som forskningssekreterare på Forte och som lektor på Röda Korsets Högskola, där min forskning handlade om föreställningar om psykisk hälsa och integration, samt flyktingars traumahistorik.

Maja Bodin

Jag är legitimerad sjuksköterska och barnmorska, och har även en masterexamen i global hälsa. I maj 2018 disputerade jag på en tvärvetenskaplig avhandling (medicin/genus) om graviditetsplanering och fertilitet, med fokus på mäns kunskaper och tankar om reproduktion. Under 2019-2020 forskade jag som postdoktor vid Malmö universitet om fertilitetskunskaper och reproduktiva beslut. Jag genomförde då fokusgruppsdiskussioner med personer i åldrarna 17-90 år.

Som Beijer-postdok vid Centrum för medicinsk humaniora bedriver jag ett forskningsprojekt om upplevelser av att ångra sitt föräldraskap. I projektet studerar jag hur föräldraskapsånger uttrycks i olika nätforum och i intervjuer. Jag intervjuar också personal inom familjerådgivning och på barnavårdscentraler om deras möten med föräldrar som ångrar att de fått barn. Det övergripande syftet med projektet är att få en ökad förståelse för vad det innebär att ångra sitt föräldraskap i en svensk kontext. Materialet kommer att analyseras utifrån tvärdisciplinära utgångspunkter, där medicinska, psykologiska, idéhistoriska, genusvetenskapliga och sociologiska perspektiv vävs samman.

Mirko Pasquini

Jag är forskare inom fältet medicinsk antropologi och sedan april 2022 gör jag en internationell treårig postdok vid Centrum för medicinsk humaniora (CMH), med stöd från Vetenskapsrådet. Mitt forskningsprojekt ”Misstro i praktiken: en etnografisk studie om misstänksamhet inom allmänmedicinsk praktik i COVID-19:s efterdyningar”, dokumenterar den dynamik av misstro som blir synlig i situerade sjukvårdsmöten mellan patienter och allmänläkare i Italien i efterföljden av covid-19.  Studien lyfter fram misstroende inte bara som en frånvaro eller avsaknad av tillit, men som en interaktionell tillgång och en kraft i sin egen rätt. Genom detta kommer projektet att bidra till debatter om ”tillitskrisen” i omsorgssektorn samt presentera angelägna forskningsresultat och analys som bättre kommer hjälpa oss att förstå komplexiteten av misstro i tider av hälsokriser.

Jag försvarade min avhandling i kulturantropologi i maj 2021, med antropolog Don Kulick som handledare och som doktorand inom forskningsprogrammet Engaging Vulnerability (EV). Min avhandling “The Negotiation of Urgency: Economies of Attention in an Italian Emergency Room” tilldelades det årliga Westinska priset (2021) av Kungliga Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala för en särskilt välförtjänt doktorsavhandling. Avhandlingen var ett etnografisk utforskande av det vardagliga livet på en akutvårdsmottagning i Italien som en plats där brådska står på spel; involverad i och omtvistad, genom stridande förståelser av existentiell, social och ekonomisk otrygghet.     Akutvårdsmottagningen beskrivs som en plats fylld av konflikt och kreativt återskapande där produktiva förhandlingar om mer rättvisa sätt att distribuera vård tar plats mitt ibland akutvårdspersonal och lidande människor som kämpar för social rättvisa.

Sedan 2018 är jag engagerad i vårdutbildningen ”Strukturell kompetens”, ett nytt närmande till en medicinsk förståelse av ojämlikhet vad gäller hälsa och sociala förhållanden som syftar till att höja professionens uppmärksamhet på strukturellt bestämmande faktorer för tillgång till hälsa och vård.

Senast uppdaterad: 2023-03-12
Skriv ut