Institutionen för idé- och lärdomshistoria

Idéhistoria A

A-kursen i idéhistoria är både översiktligt orienterande och fördjupande. Här behandlas drygt tvåtusen års, i huvudsak, västerländsk idé- och vetenskaps­historia. Det handlar om ett historiskt perspektiv på det intellektuella livets och vetenskapernas utveckling fram till idag. Kursen är därmed både allmän­­bildande och ett utmärkt komplement till andra studier inom skilda vetenskapsområden.

Idéhistoria är studiet av tänkandets och föreställningarnas historia. A-kursen behandlar hur man fram till våra dagar betraktat naturen, samhället, det gudomliga och människan. Det handlar alltså om hur människan har sett på och försökt förklara både kosmos och sig själv. Vad är himlakropparna och vad är materien? Vilka lagar eller principer styr dessa företeelser? Vilken är människans plats i naturen, hur ser det goda samhället ut och vilket sätt att leva är det rätta? Har människan en medfödd natur eller är hon formad av kulturella förhållanden? De frågor människan ställt och de svar hon gett har förändrats genom tiderna. Idéhistoria söker att förstå de olika typer av idéer och föreställningar som funnits, studera hur de förändrats samt försöka förklara dessa processer. Vi behandlar de olika vetenskapernas historia, de politiska idéernas och filosofins historia, samt den allmänna världsbildens utvecklingsfaser. Även det intellektuella livets yttre villkor, som lärda institutioner och sambanden mellan idéer och samhället i övrigt, spelar en viktig roll i studierna.

A-kursens uppläggning

A-kursen är kronologiskt upplagd och löper från den grekiska naturfilosofins uppkomst på 500-talet f.Kr. fram till vår egen tid. Kursen består av fyra delkurser varav två alltid löper parallellt och läses på halvfart under 9-10 veckor:

  1. Baskurs, äldre tiden (ca 600 f.Kr.– ca 1700), 7,5 hp
  2. Fördjupning, äldre tiden (ca 600 f.Kr.– ca 1700), 7,5 hp
  3. Baskurs, nyare tiden (ca 1700 – idag), 7,5 hp
  4. Fördjupning, nyare tiden (ca 1700 – idag), 7,5 hp

Undervisning

Undervisningen består på basdelen av föreläsningar och på fördjupningsdelen av seminarier. Basdelens föreläsningar strukturerar över­siktligt de olika epokernas idéliv och problematiserar enskilda punkter. Föreläsningarna är avsedda som ett stöd, inte en ersättning, för studiet av kurslitteraturen. Fördjupningsdelens seminarier innehåller läsning och analys av klassiska texter från olika epoker, och diskussionen sker i mindre seminariegrupper. Till varje källtext finns diskussionsfrågor och texterna skall läsas noggrant och intensivt. I ett par föreläsningar vid terminens början diskuteras ”konsten att läsa och skriva”. Under fördjupningskursen, nyare tiden skrivs en kortare uppsats.

Undervisningen omfattar i genomsnitt 6-7 timmar i veckan. Studenternas inlärning bygger således i hög grad på självstudier.

För en mer konkret bild av uppläggningen, se sidan Terminens kurser.

Examination

Basdelen examineras genom salskrivning, fördjupningsdelen genom PM och/eller uppsats.

  • Salskrivningen omfattar ett antal kortare eller längre frågor och är en test av att inläsning av kurslitteraturen gjorts.
  • PM gäller uppgifter/frågor rörande varje läst källtext. Den har det dubbla syftet att fördjupa kunskapen om en viss författare, en epok eller ett historiskt verk, och att träna skriv- och analysförmågan.
  • Uppsatsen är en längre sammanhållen analys av ett idéhistoriskt tema av relevans för nyare tidens idéhistoria.

Betyg sätts på de enskilda momenten, liksom på hela A-kursen, enligt en tregradig skala: underkänd (U) – godkänd (G) – väl godkänd (VG).

Mål för A-kursen

Efter godkänd kurs ska studenten kunna

  • redogöra för de viktigaste idéhistoriska epokerna, tankeströmningar samt företrädare för dessa från antiken till vår tid.
  • göra basala historiska tolkningar av källtexter från antiken till vår egen tid.
  • på ett basalt sätt historisera idéer och tänkesätt genom att tolka dem i sina intellektuella, institutionella och samhälleliga kontexter.
  • redogöra för och kritiskt diskutera basala idéhistoriska tolkningar.
  • uppvisa grundläggande analytisk och kommunikativ förmåga i både tal och skrift.