Kursens avslutande chatt behandlar en av det sena 70-talets mest uppmärksammade svenska debutromaner, Stig Larssons Autisterna (1979). Förbered chatten genom att läsa följande texter:

• Stig Larsson: Autisterna (Stockholm: Alba, 1979), 140 s.
• Stig Larsson intervjuad av Kinesis
• Tuva Korsström: Berättelsernas återkomst. På spaning efter den europeiska romanen - intervju med Stig Larsson
• Mikael Hörnqvist: "Jag tror inte att jag är överskattad" (intervju med Stig Larsson)
• Anders Olsson om Autisterna
• Kaj Glans om Stig Larsson och skräckel-litteraturen

Ytterligare länkar av intresse:

• Om Autisterna: Den materialiserade texten
• Om Autisterna: Den uppriktige fabuleraren
• Om Autisterna: Begäret, varseblivningen och intelligensen
• Steve Sem-Sanndberg om Stig Larssons författarskap
• Claes Wahlin om Stig Larssons avvikelser
• Anders Björsten: Det är någonting lurt med Stig Larsson

(Du som inte kan närvara på denna chatt och som istället gör en kompletteringsuppgift väljer att besvara tre av de nedanstående diskussionspunkterna relativt utförligt).

• Berättelsens rum: I Autisterna får vi, som det står i baksidestexten, följa en namnlös berättare under dennes rastlösa vandringar i "olika europeiska stadslandskap" och "en suddig blåaktig värld helt utan mening". Rumsangivelserna är många. Vi befinner oss ena stunden i Georgien, sedan i Nice, Skellefteå, Bryssel, Moskva, Danmark, Stockholm, Island, Amsterdam, Hamburg, Paris etc. Vilken roll spelar dessa platser inom romanens ram? Vad är det som styr berättarens rumsliga förflyttningar? Vad är det han söker?
• Vad händer egentligen i slutet av kapitel nio under berättarens vistelse på Island?
• Berättelsens tid: Autisterna är full av tidsangivelser. Kapitel ett inleds med orden: "Våren 1970 var kall, men ändå inte lika kall som 72, eller 67 ..." (s. 7) I kapitel tre heter det: "Jag visste då inte om att det som levde inom, genom och framför mig 1969 skulle vara avkapat från mig de år senare då jag åter vågade ner på gatorna igen ..." (s. 27) I inledningen av kapitel fyra får vi veta att berättaren under "hela våren 1963 pendlade ... mellan Stuttgart och Paris" (s. 35) etc. Vilken funktion fyller dessa tidsmarkörer? Finns det årtal och datum i jagberättarens liv som har större betydelse än andra? Finns det händelser eller upplevelser som är så betydelsefulla att de kan sägas dela in skeendet i ett före och ett efter? Eller utspelar sig Autisterna i ett ständigt nu där de angivna årtalen och tidpunkterna är så godtyckliga att de egentligen saknar betydelse?
• Berättelsens subjekt: Jean-François Lyotard beskriver den klassiska synen på personlighetsutveckling - som bl a kommer till uttryck i den traditionella bildningsromanen (Bildungsroman) - på följande sätt (i engelsk översättning):

  It needs a subject first of all, the instance of an "I," someone who speaks in the first person. It needs a temporal arrangement of the type: Augustine Confessions, book XI (modern work if ever there was one), where the view of the past, the present and the future is always taken from the point of an ungraspable present consciousness. With these two axioms, one can already engender the essential form of experience: I am no longer what I am, and I am not yet what I am. Life signifies the death of what one is, and this death certifies that life has a meaning, that one is not a stone. A third axiom gives experience its full scope: the world is not an entity external to the subject, it is the common name for the objects in which the subject alienates himself (loses himself, dies to himself) in order to arrive at himself, to live.

  (Jean-François Lyotard och Jacques Monory: The Assassination of Experience by Painting (London: Black Dog, 1998), p. 85.

  Hur väl stämmer denna beskrivning in på huvudpersonen i Autisterna? Genomgår denne någon form av utveckling - och i så fall hur och i vilket eller vilka avseenden?

• Berättelsens utveckling: I en intervju med Bengt Ohlsson (DN 3.7.2003) säger Stig Larsson: "Jag är ju van vid att i mitt författarskap se mig själv som en bergsbestigare, som hela tiden strävar högre och högre. Går över gränser. Man upplever sig som ett redskap för andra krafter." Är detta uttalande också tillämpbart på debutromanen Autisterna - och i så fall hur? Vari består författaren Larsson "klättring", vilka gränser passerar han och mot vad strävar han?
• Hur tolkar du slutkapitlet i Autisterna, där vi plötsligt förpassats till en radhusidyll i Sandviken och jagberättaren. Vad är det egentligen som händer i elljusspåret i slutet? Hur ska vi förstå detta kapitel i relation till det näst sista kapitlet där jagberättaren tycks bli mördad under en fängelsevistelse?
• Vad handlar Autisterna egentligen om? Hur tolkar du romanens titel?
• Författaren och kritikern Steve Sem-Sandberg hävdade 1993 att Stig Larssons romaner är tidsdokument som kommer förlora sin kraft och "släckas ut" när dess historiska ögonblick passerat:

  Som samtidsskildringar är förmodligen Stig Larssons romaner omöjliga att överträffa. Men deras samhällstillvändhet är också deras enda estetiska förtjänst. Eller än mera drastiskt uttryck: deras verkan som litteratur står i direkt proportion till deras förmåga att uppfånga och koncentrera reflexerna från ett stycke närvarande verklighet. När denna verklighet förändras kommer också texterna att inifrån fördunklas och släckas ut. Som vilken konsumtionsartikel som helst kommer de då också att ha förverkat sin innebörd och energi som litteratur

  Steve Sem-Sandberg om Stig Larssons författarskap

  Håller du med Sem-Sandberg eller anser du att Autisterna alltjämt bevarar sin verkningskraft?

• Är Autisterna en modernistisk eller postmodernistisk roman? Eller passar ingen av dessa beteckningar in på den? Hur skulle du vilja karakterisera Autisterna?

STARTSIDA
INTRODUKTION

1. Krisen
2. Modernitet
3. Staden

intro

litteratur

uppgifter

chatt

5. Pm-uppgift

Stig Larsson