Agile et noble, avec sa jambe de statue.
Moi, je buvais, crispé comme un extravagant,
Dans son oeil, ciel livide où germe l'ouragan,
La douceur qui fascine et le plaisir qui tue.

Un éclair... puis la nuit! -- Fugitive beauté
Dont le regard m'a fait soudainement renaître,
Ne te verrai-je plus que dans l'éternité?

Ailleurs, bien loin d'ici! trop tard! jamais peut-être!
Car j'ignore où tu fuis, tu ne sais où je vais,
O toi que j'eusse aimée, ô toi qui le savais!

English translation 1

The deafening street howled around me.
Tall, thin, in full mourning -- majestic sorrow --
A woman passed, with a stately hand
Lifting and swinging her widow's reeds and her hem,

Agile and noble, with the foot of a statue.
As for myself, clenched like a madman, I drank
From her eyes -- pale sky giving birth to the hurricane --
Sweetness that mesmerizes and pleasure that kills.

A bolt of lightning ... Then night! -- Fugitive beauty
Whose glance suddenly brought me back to life,
Will I see you again only in eternity?

Somewhere else, so far from here! Too late! Never, perhaps!
For I do not know where you are fleeing, you do not know where I am going,
Oh you whom I could have loved, oh you who knew this!

Translation by Cat Nilan © 1999

English translation 2
To a Passer-by

The street roared round me, deafening
Tall, slender, in deep mourning, regal woe,
A woman passed, lifting her furbelow,
Holding her hem up, graceful, wondering;

Noble and lithe, her leg was sculptural,
And I myself, with wild intensity,
Drank in her eyes, a sombre, stormy sky,
The sweetness that enthrals, the joy that kills.

A lightening flash ... then night! Love passing by,
Whose sudden glance bestowed new life on me,
Shall I not see you till eternity?

But it's too far! Too late! Never, maybe!
I know not where you are - you, where I go,
You whom I should have loved - and felt it so!

Translation Joanna Richardson, in Charles Baudelaire:
Selected Poems (London: Penguin, 1984), p. 171.

English translation 3
To a Passer-by

Amid the deafening traffic of the town,
Tall, slender, in deep mourning, with majesty,
A woman passed, raising, with dignity,
In her poised hand, the flounces of her gown;

Graceful, noble, with a statue's form,
And I drank, trembling as a madman thrills,,
From her eyes, ashen sky where brooden storm,
The softness that fascinates, the pleasure that kills.

A flash ... then night! - O lovely fugitive,
I am suddenly reborn fromyour swift glance;
Shall I never see you till eternity?

Somewhere far off! too late! never, perchance!
Neither knows where the other goes or lives;
We might have loved, and you knew this might be!

Translation C.F. MacIntyre, quoted from Walter Benjamin, Charles Baudelaire:
A Lyrical Poet in The Era of High Capitalism (London: Verso, 1983), p. 45.

Svensk översättning 1
Till en förbipasserande

Den bedövande gatan omgav mig med sitt vrål.
Lång, slank, i stor sorg och med majestätisk smärta,
En kvinna passerade, som med ståtlig och behagfull hand
höll upp och svängde på krans och fåll;

Smidig och ädel, med ben som hos en staty.
Och jag, upptänd till vanvett, drack
ur hennes ögon, blygrå himmel där orkanen föds,
den ljuvhet som fascinerar och den njutning som dödar.

En blixt ... och sedan natt! -- Undflyende skönhet
vars blick plötsligt gett mig livet åter,
Kommer jag att någonsin mer få se dig förrän i evigheten?

Annorstädes, långt härifrån! alltför sent! kanske aldrig!
För jag vet inte vart du flyr, och du vet inte vart jag går,
Och dig som jag kunde ha älskat, och du som detta visste!

Översättning Mikael Hörnqvist

Svensk översättning 2
Till en som gick förbi

Bedövande och gällt ljöd boulevardens larm.
Helt svartklädd, drottninglik i sorgen, smärt och lång
Passerade en kvinna mig: hon lyfte upp festong
Och fåll och svängde dem med stolt, behagfull arm.

Vad smidig, ädel växt, och benet till sin form
som en statys! Jag drack i vanvettigt begär
det ljuvas eggelse, en vällust som förtär
ur ögats svartblå sky som gömde hemlig storm.

En blixt … och sedan natt! - Din blick lät en sekund
min själ bli född på nytt, o skönhet, samma stund
försvunnen! Skall vi ses i evigheten nu,

på annan plats, långt bort? Kanske ej någonsin?
För sent! Jag kände ej din väg, du inte min …
Jag skulle älskat dig, och detta visste du!

Översättning: Ingvar Björkeson
Charles Baudelaire: Det ondas blommor (Stockholm: Norstedts, 1986), s. 142.