Renässansen - mellan medeltid och modernitetRenässansen: Startsida
Mikael Hörnqvist: Renässanshumanismen
2. Renässanshumanismen: Innehåll
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29
Poggio Bracciolini: De miseria conditionis humanae, handskrift från andra hälften av 1400-taletPoggio Bracciolini: De miseria conditionis humanae; manuscript, written in Italy during the second half of the 15th century.

 

Leonardo Bruni: Niccolò Niccoli on the impossibility of disputation Niccolò Niccoli och omöjligheten att imitera antiken
- Leonardo Bruni: Dialoger, 1402-3

 

David Quint om Leonardo Brunis DialogerDavid Quint on Leonardo Bruni's Dialogues for Pier Paolo Vergerio (1402-3)

 

Jakob Burckhardt om Niccolò NiccoliJakob Burckhardt on Niccolò Niccoli

 

Biblioteca Laurenziana
Biblioteca Laurenziana tillkom i mitten av 1400-talet och baserar sig på Cosimo de' Medicis samling av antika manuskript. Samlingen ökade i omfång under sönerna Pieros och Giovannis överinseende och fick under Lohumzo il Magnificos tid viktiga tillskott i form av dyrbara grekiska manuskript. På påven Clemens VII (Giulio de' Medici) uppdrag lät Michelangelo utföra inredningen till bibliotekets läsesal, vilken idag måste anses vara världens förnämaste i sitt slag arkitektoniskt sett. Bibliotekets samlingar uppgår till 14,000 manuskript och mer än 2,000 grekiska och egyptiska papyrusrullar.

 

Poggios brev till Guarino Guarini där han berättar om upptäckten av Quintillianus InstitutioPoggio Bracciolini on his discovery of the lost manuscript of Quintilian

 

Historien bakom Quintillianus Institutio OratoriaQuintilian's Institutio Oratoria - the history

 

Neil Rhodes and Jonathan Sawday om Poggios sökande efter manuskriptNeil Rhodes and Jonathan Sawday on Poggio's search for manuscripts

 

Boktryckarkonsten 19. Specialisering, institutionalisering och standardisering
Om boktryckarkonsten och typsnittens historiaBoktryckarkonsten och typsnitten

 

 
Niccolò Niccoli och Poggio Braccolini 8 9. Den tidiga renässanskonsten

I Leonardo Brunis Dialoger (1402-3) möter vi Niccolò Niccoli som en oförsonlig kritiker av de strora florentinska 1300-talsförfattarna - Dante, Petrarca och Boccaccio - och som en ifrågasättare av själva möjligheten att återuppväcka den antika kulturen. Verklighetens Niccolò Niccoli (ca 1364-1437) förefaller ha varit denna princip trogen, för så vitt vi vet avstod han, till skillnad från sina humanistiska generationskamrater, från varje försök att efterlikna de antika författarna som han så högt beundrade.

Niccoli skrev ingenting. Men trots att han inte efterlämnat några verk var han en centralgestalt inom den tidiga humanistiska rörelsen i Florens. Han uppträder som huvudtalare i flera samtida dialoger och framställs i dessa sammanhang som en skarpsinnig och vältalig kritiker av de andra humanisternas ofta naiva tro på möjligheten att återknyta banden till antiken. Han var också en boksamlare av rang, och vann ryktbarhet långt utanför Italiens gränser för sitt överdådiga bibliotek, vilket sedermera skulle komma att ligga till grund för medicéernas Biblioteca Laurenziana i Florens.

Läsesalen i Biblioteca Laurenziana, Florens, ritad av Michelangelo, Florens, ritad av Michelangelo
Niccolis antikvariska kärlek till böcker, hans filologiska nit och minutiösa kopierande av texter visar på en annan, kanske mindre spektakulär, men ändå mycket betydelsefull sida av renässansen. För oss nutidsmänniskor kan renässanshumanisternas passion för böcker och gamla manuskript vara svår att förstå. Men om vi betänker att det skrivna ordet fram till boktryckarkonstens etablering omkring 1500, alltjämt var en bristvara, svår att få tillgång till, svår att sprida och svår att bevara för eftervärlden, ter sig vördnaden och den erotiskt laddade mystiken som många humanisterna upplevde i sällskap med sina handskrifter, som något mindre märklig.

Två exempel på humanistisk handstil från 1400-talets Florens. Den nedre bilden visar ett prov på Niccolò Niccolis kursiva handstil

Ett vältaligt prov på humanisternas lidelsefulla förhållande till det skrivna ordet ges i det brev som den florentinske humanisten Poggio Bracciolini (1380-1459), en annan stor boksamlare och framstående kopist, skickade till vännen Guarino Guarini år 1416. Poggio hade under sin vistelse vid konciliet i Konstanz gjort en utflykt till schweiziska St Gallen, där han genomletat klosterbiblioteket och funnit de saknade delarna av den antike romerske retorikteoretikern Quintillianus Institutio Oratoria. Poggios enorma upphetsning inför den historiska upptäckten går inte att ta miste på i brevet.

Vid himlen, om vi inte hade kommit till undsättning skulle han [d v s Quintillianus, eller mer exakt, hans verk]utan tvekan att gått under nästkommande dag. Det råder ingen tvekan om att denne ärorike man, så elegant, så ren, så full av godhet och skarpsinnig klokhet, inte skulle ha kunnat fortsätta att uthärda sin smutsiga fängelsehåla, platsens torftighet och sina fångvaktares grymhet, mycket länge länge till.

Poggio Bracciolini till Guarino Guarini Poggio Bracciolini on his discovery of the lost manuscript of Quintilian

Men varför är denna litterära upptäckt så betydelsefull, kan man fråga sig. Hos Quintillianus, förklarar Poggio, kan man finna nedtecknade principerna för hur man blir en "perfekt orator," det vill säga inte bara en fulländad vältalare, utan också en fullkomligt dygdig människa. Samtidigt som verket innehåller riktlinjerna för humanismens retoriskt baserade utbildningsprogram, ger det klara och tydliga råd för hur man genom det talade - och det skrivna - ordets förmedling kan påverka sin omgivning, genomdriva sin vilja och - med ett ord - utöva makt. Som framgår av brevet, anser Poggio sig här inte bara funnit ett dyrbart manuskript, utan också en människa (han liknar Quintilianus vid "en fånge" som hållits fängslad under förnedrande former av klostrets munkar) samt hemligheten och nyckeln till hur man når mänsklig fullkomning. Inte undra på att den florentinske humanisten är eld och lågor!

Poggio och Niccoli är också betydelsefulla figurer i den västerländska skriftens och typsnittets historia. Från Poggios stränga, klassicerade handstil härleder vi antikvan, det romerska typsnittet, som idag dominerar Västerlandets tryckta media, och från Niccolis eleganta, lätt lutade handstil har kursivstilen utvecklats.

Den tidiga renässanskonsten
© 2002 Mikael Hörnqvist
Sidan 8 av 29